Du
Det är kallt, det är grått och det är hårt. Det snöar försiktigt och jag har hål i min jacka. Ser dig ligga bakom en soptunna. Du ligger helt svag och alldeles trasig. Du säger dom vackraste och sorligaste orden jag nånsing hört. Du är det vackra och jag är sorgen. Försöker ta på dig men då försvinner du som en synvilla. När jag reser mig upp så får jag syn på dig igen i form av en heluim ballong som lyfter högre och högre upp, så högt upp att jag inte når dig när jag väl kommer i fatt dig. Jag tänker för mig själv "självklart lyckas jag inte tillräckligt denna gång heller" Jag vänder mig och är påväg därifrån när jag känner ballongens snöre i nacken. Du kom tillbaka och lyckan likaså, det är fortfarande kallt. Jag går vidare med ballongen i handen tills jag stöter på människor med slangbella..
Kommentarer
Trackback