Nästan ett helt år.
Nästan ett helt år har gått sen jag tog mitt livs tuffaste beslut. Att flytta. Att flytta 36 mil ifrån all min trygghet jag byggt upp under mina långa år på egna ben. Allt och inget har någonsin varit på topp. Men till slut nådde att verkligen botten i det djupaste hav i svart man kan föreställa sig. Levde för dagen samtidigt som en liten del av mig dog varje dag. Vi gjorde alltid samma sak. Saker stod still i våra liv. Allting handlade om våld sex och droger. Tills slut spelade det ingen roll, orkade inte slåss. Slåss som i en metafor samtidigt bokstavligt. Slåss för sitt liv eller sin stolthet. Skitsamma. Det är ett hårt liv. Livet är hårt. Hur man än tolkar det. Vilka ögon man än ser med. Det jag har kommit fram till med min erfarenhet är att man kan inte nå toppen för än man verkligen legat där nere på botten, halvdöd. Som en sprattlande fisk på stranden som sakta plågas i solen. Kommer det ett barn som leker på stranden och puttar ut fisken i första vågen som kommer så lovar jag att den fisken är evigt tacksam.
Jag är evigt tacksam dom som tvingade och hjälpte mig med att flytta. Allt är lyxliv om man är krass och jämför med en tidigare historia. Med det här vill jag bara säga Tack och God natt!
Evig/L
PUSS