Här sätter jag kläder av ord på mina tankar

Det var längesen vi dansade på soffan och borden och skrek med till Larsa.
Det var längesen vi handlade tacos och massa öl på rimi och åkte med kundvagnen ned för enöglabacken.
Det var längesen vi träffade Yngve påväg till bolaget.  Det var längesen vi var på fest hos yngve och träffade Aspen. Hela hans lägenhet var fylld med tomma lila små kassar från systembolaget. Hela golvet, då menar jag hela. Tvinga mig inte att skrika. Eller när jag kommer hem från jobbet och stiger in i den öppnade porten som rumänskan alltid öppnar när hon går ut på morgonen och ser en halvnaken gammal fet, nerpissad sovande alkis mitt i trappan utanför Linas  gamla dörr. Visste inte om jag skulle gå på honom eller om jag skulle gå runt i hans piss. Hulkade lite ibland medans jag tänkte. Var så chockad så stod där ganska länge, ville verkligen förbi men jag skulle ha spytt så jag gick ner för trappan igen. Kl var snart kvart över fem och då brukade hatkärringen "Sivan" komma hem från socialen. Tänkte att hon tar nog hand om honom för att det gör hon alltid, det är ofta alkisar och läskiga människor i den där  trappan. Hon kommer inte, men istället kommer Yngve ut med nån annan gubbe från sin lägenhet och gormar och svär lite i trappan innan jag möter dom ute. Dom är inte speciellt nyktra och Yngve muttrar, fan om Sivan kommer och ser det här nu. Jag frågar irriterat varför han har en alkiskompis som pissat ner trappan och som nu deckat där? -Han är inte min kompis, svarar han och fortsätter vara nervös och mumlar lite ursäkter som jag inte orkar lyssna på. Tills slut ringer Yngve polisen och precis när dom kommer så kommer Sivan! haha Då var det dags för Yngve att kissa på sig av rädsla! 
En annan gång var när Aspen kom och plingade på när jag och lollo och några satt och drack hemma hos mig. När Lollo öppnade hade han snällt ställt sina skor utanför dörren innan han plingat. Han ville komma in och dricka öl för att Yngve hade slängt ut honom, dom var osams. Haha för att göra det lite kortare....Lollo slår upp yngves telefonnummer och ringer hem till honom och agerar fredsmäklare...Jag hör hur yngve skriker i telefonen medan Aspen sitter och är ledsen och känner sig dålig. Lollo lägger till slut på och talar om hur läget är, Aspen är välkommen tillbaka till Yngve. Dom är sjukt miserabla men så roliga och snälla. Aspen kom upp en annan gång och fråga om jag kunde gå på bolaget åt honom, nej sa jag, nähä får jag låna en tjuga då säger han. Hahaa...VA?! Make no sense liksom. När jag och lollo var där nere en gång efter att Aspen skrikit från från balkongen där nere...haha jävel å skrika ANE efter mig! haha...Mammas namn stod nämligen i telefonkatalogen eftersom jag inte var gammal nog själv att skaffa telefon. Anette Schenning Persson var för långt så dom har kortat ner det till Ane Schenning Persson och Aspen trodde då att jag hette det...hahaaa...så jävla skön. Står där och skriker och jag reagerar självklart inte på att det är mig han söker, men stör mig på att han livas, så jag hänger ut huvet och frågar vafan han vill och då stammar han och säger, kom ner till Yngve och ta en bärs! haha...Lollo säger, klart vi inte bangar. Så here we go again.
Saknar Enköping, till och med Yngve.