Vad vill du göra?
Vad vill du göra?
Är det bara jag som inte vet exakt vad jag vill göra med mitt liv, eller är det många fler? Jag tror jag vet svaret på den otroligt onödiga frågan. Istället för att ödsla tid på att fundera på livet så kanske det är dags för oss att börja leva. Börja ta ansvar för oss själva. Då menar jag inte bara att vi ska vara själv försörjande och se till att vi får mat i magen och tak över huvudet. Nej, nu ska vi ta ställning och agera för att göra världen till en bättre plats. Förmedla ett par budskap. Vi ska utvecklas vidare. Vi har ju faktiskt inte all tid i världen på oss.
Det känns lite stressigt allting. Hur ska man hinna med att uppnå allt man vill göra
innan det är för sent?
Många säger; det är aldrig för sent. Men det är klart det är.
Det där är positivt skitsnack rent ut sagt.
Det kan alltid bli för sent, det finns alltid en deadline.
Jag har alltid velat ha en bra utbildning en strålande karriär. Jag vill göra något viktigt och bli någon viktig. Men vem orkar? Vem vill, när man kan festa och göra en massa andra ”onödiga” men roliga saker. Jag har en gymnasieutbildning. Men jag kan inte påstå att jag tog den så seriöst som jag nu uppmanar andra att göra. Istället sov man länge festade minst lika länge med alla andra som skolkade som inte tog framtiden på allvar. Den tid man tillbringade i skolan var oftast i cafeterian där man satt och diskuterade vad man gjort under helgen eller vad man skulle göra kommande helg, världsliga problem om att man inte fick behålla hela studiebidraget för sig själv. Vem som skulle köpa alkohol på systemet åt oss så vi hade något att dricka oss fulla på till helgen. Man fick allt serverat på ett silverfat på den tiden. Den gamla goda tiden skulle jag vilja säga. Ändå var man inte nöjd. Jag gick ut skolan 2002 men jag kan slå vad om att cafeterian ser densamma ut idag.
Som Linda Skugge sa:” Många hoppar av skolan, orkar inte gå i skolan. De vill ha allt direkt, nå toppen på en gång. De vill inte kämpa.”
Jag håller med för hon har så rätt. Det är så, ingen vill kämpa på grund av dokusåpavärlden, som hon även uttrycker det. Jag har varit och är precis så som hon beskriver oss ungdomar.
Men nu vet jag i alla fall vad jag vill göra, jag vill göra precis det här. Jag vill och ska skriva.
Är det bara jag som inte vet exakt vad jag vill göra med mitt liv, eller är det många fler? Jag tror jag vet svaret på den otroligt onödiga frågan. Istället för att ödsla tid på att fundera på livet så kanske det är dags för oss att börja leva. Börja ta ansvar för oss själva. Då menar jag inte bara att vi ska vara själv försörjande och se till att vi får mat i magen och tak över huvudet. Nej, nu ska vi ta ställning och agera för att göra världen till en bättre plats. Förmedla ett par budskap. Vi ska utvecklas vidare. Vi har ju faktiskt inte all tid i världen på oss.
Det känns lite stressigt allting. Hur ska man hinna med att uppnå allt man vill göra
innan det är för sent?
Många säger; det är aldrig för sent. Men det är klart det är.
Det där är positivt skitsnack rent ut sagt.
Det kan alltid bli för sent, det finns alltid en deadline.
Jag har alltid velat ha en bra utbildning en strålande karriär. Jag vill göra något viktigt och bli någon viktig. Men vem orkar? Vem vill, när man kan festa och göra en massa andra ”onödiga” men roliga saker. Jag har en gymnasieutbildning. Men jag kan inte påstå att jag tog den så seriöst som jag nu uppmanar andra att göra. Istället sov man länge festade minst lika länge med alla andra som skolkade som inte tog framtiden på allvar. Den tid man tillbringade i skolan var oftast i cafeterian där man satt och diskuterade vad man gjort under helgen eller vad man skulle göra kommande helg, världsliga problem om att man inte fick behålla hela studiebidraget för sig själv. Vem som skulle köpa alkohol på systemet åt oss så vi hade något att dricka oss fulla på till helgen. Man fick allt serverat på ett silverfat på den tiden. Den gamla goda tiden skulle jag vilja säga. Ändå var man inte nöjd. Jag gick ut skolan 2002 men jag kan slå vad om att cafeterian ser densamma ut idag.
Som Linda Skugge sa:” Många hoppar av skolan, orkar inte gå i skolan. De vill ha allt direkt, nå toppen på en gång. De vill inte kämpa.”
Jag håller med för hon har så rätt. Det är så, ingen vill kämpa på grund av dokusåpavärlden, som hon även uttrycker det. Jag har varit och är precis så som hon beskriver oss ungdomar.
Men nu vet jag i alla fall vad jag vill göra, jag vill göra precis det här. Jag vill och ska skriva.
Kommentarer
Postat av: harwired
Hej
Vädigt bra/sant det du skriver men det är väl mer än karriären som livet handlar om... Det är bra att di vet att du vill skriva som yrke. Men livet är ju rätt så mycker mera resa/se/uppleva. Du kan ju göra precis vad du vill!Jag tycker att det är viktigare att göra roliga "onödiga" saker!
Postat av: Emma
Hej!Stämmer på sätt och vis! du har en jättefin blogg.kolla gärna in på min blogg!hejdå
Postat av: von_Schwinenstier
Mycket bra skrivet!:) Känner själv att man har svårt ibland o verkligen känna efter vad man vill med livet. Visst vill man ha ett jobb där man tjänar bra, men vilken männsika kan med handen på hjärtat säga att den verkligen vill jobba o inte bara njuta av vad livet har o erbjuda.
/Många pussar
Trackback